Jag hade länge samlat på mig ett stort antal buskar och träd, som skulle kunna användas i kraftfulla skärmplanteringar mot de blivande vägarna. Buskarna till dessa skärmar var vanliga, enkla svenska arter, som var lätta att föröka med sticklingar eller rotskott, och de allra flesta hade jag dragit upp själv. Mest valde jag vitblommande sorter för förökningen, som hägg, häggmispel, fläder och snöbollsbuske, men även en del skott av trädgårdsbuskar från mors gamla trädgård, som nu övertagits av min svägerska Gun.

Vid det här laget hade jag hållit på med förökningen i över tio år, och området bakom mitt hus svämmade över av krukor i olika storlekar. Nu när jag visste var vägarna skulle gå, var det dags att successivt flytta ut dem till deras permanenta växtplatser, efterhand som planteringsytorna blev färdigställda. 

Under samma tioårsperiod hade jag jobbat systematiskt med att fylla upp och förbättra jorden i de låglänta partierna öster och söder om om dammen. Ursprungligen var båda dessa områden ganska oattraktiva partier, med motlut från dammstranden och åtskilliga sumphålor, där vattnet blev stående länge efter regn, och väldigt lite växte, bortsett från starrgräs och rävarumpor. Planen var att få upp nivån så mycket att det blev en svag lutning mot dammen från alla håll, och ett tillräckligt jorddjup för även större buskar och träd.

Det gick åt massor med organiskt material, men jag blandade också ut med sand och den befintliga moränjorden, för att få en mera lämplig jordmån för buskplantering. Utöver höstlöv använde jag bl.a ett lass kasserat hö från en bonde i närheten, och flera säckar sågspån och kutterspån från Ekebackens snickerifabrik. Nerbrytningen tog lång tid, och under en period växte det t.o.m liksvamp i delar av utfyllnadsområdet, men den försvann lyckligtvis när väl sågspånet hade hunnit brytas ner.

Jag döpte utvecklingsområdena till till mina "5-årsprojekt", men de tog nog snarare tio år, och på en del ställen håller jag fortfarande på att fylla ut. Utfyllnadsområdena var väl egentligen inte helt klara för plantering, när jag började flytta dit buskar, men jag fuskade lite genom att göra stora planteringsgropar, som jag fyllde med färdigblandad jord. Under tiden som buskarna växte till sig i dessa gropar, fyllde jag successivt på med löv runt omkring och emellan, tills den slutliga nivån kändes rätt.

Under tiden började parken bli riktigt populär bland grannarna, och år 2007 var en fiolspelande Näck ute på ön ett av inslagen i den årliga "Käringträffen". (Jag tror faktiskt att Näcken, som spelades av en av Käringmakarna, var naken under den egentliga rundvandringen, men bilden togs på genrepet).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...