Totalkaos under grundarbetena för Niklas och Katrins hus, vintern 2010

Parallellt med vägbygget startade också grundarbetena för Niklas och Katrins husbygge, och själva huset restes 2010, men var inte klart förrän våren 2011. Byggjobbarna, Svante och Sven, övergick då omedelbart till Boels hus, som var klart för inflyttning sommaren 2012.

Båda husen var kataloghus från Värsåsvillan, men N&Ks hus ritade vi om ordentligt, genom att förlänga huset och spegelvända sektionen, så vi fick till ett par vindsrum, förbundna med en slags öppen, invändig loftgång. Resultatet blev en spännande interiör, med mycket rymd i vardagsrummet. Det ena av vindsrummen, som döptes till "Spelhålan" är numera ungarnas favorittillhåll, trots att båda även har egna rum.

Boels hus, som är oförändrat från katalogen, är betydligt mindre, och har en nästan osannolikt ytsnål design, (vilket jag som arkitekt verkligen beundrar). Men även här valde vi en variant med vardagsrum som går upp i nock, vilket gör att huset känns större och luftigare än det faktiskt är.

Husen är sommarhus, men fullt isolerade, med en värmeåtervinningsanläggning för utluften. I Boels hus finns också en modern vedkamin, som är otroligt effektiv. Genom att den långa skorstenen är invändig till större delen, värmer ett par vedträn upp hela huset på en halvtimme. Niklas och Katrins öppna spis är mindre värmeeffektiv, men mycket dekorativ, eftersom den är infogad i den stora fönsterväggen mot dammen.

Båda huset har stora trädäck på väst- och sydsidan, för att hela familjen ska kunna få plats att fika ute och njuta av utsikten. De har också samma ytbehandling, med järnvitrol på fasadträet, för att smälta in i skogsmiljön.

Nu låter jag kanske som en fastighetsmäklare, men jag är väldigt förtjust i båda de här husen.

Den innersta tomten är fortfarande obebyggd, och eftersom Amanda med familj numera är bosatt i USA kommer den förmodligen att förbli så under överskådlig tid. Uppfarten till tomten används emellertid intensivt, som upplag för diverse lass av väggrus, flis och matjord, som behövs till mina olika projekt. Jag har faktiskt svårt att förstå hur jag ska klara mig utan den lagringsplatsen, om och när tomten slutligen bebyggs.

Parallellt med Boels husbygge fick vi också nya grannar på vår lilla väg, Staffan och Miriam, som berättade att de valt sin tomt bland alla tillgängliga i området just för läget mittemot dammen. De hör lyckligtvis till de få nybyggare som försökte spara så många gamla träd som möjligt på sin egen tomt, och numera har de en jättefin trädgård. Miriam hjälper också till med att hålla vägkanterna längs vår lilla väg fria från maskrosor, som invaderat vårt område via fyllnadsjord från vägbygget, som mellanlagrats nere på fältet.


 

"Nyhusen" sedda från stigen längs bäcken dammtomten, våren 2012
(Den fula presenningen nedanför Niklas hus täcker stammarna av träden som avverkades för vägen)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...