Dagen före julafton åker jag och Nelly som vanligt upp till Stockholm, för att fira jul hos Niklas och Katrin. Själva julfirandet är alltid kul, men resorna är definitivt mindre trevliga.

SJs snabbtåg stannar bara i Alingsås på morgnar och eftermiddagar och man får inte ha med hund på Blå Tåget. Därför blir det oftast byte i Skövde för mig, vilket är bökigt, när man reser med hund. Och med tanke på SJs notoriska opålitlighet är det alltid ett osäkerhetsmoment.

Det har varit en hel del strul med mina Stockholmsresor under senare år, men det mesta är faktiskt självförvållat. Jag vet inte om det beror på att jag är gammal och tankspridd, eller på att Stockholms central är rörig och svårorienterad för den som kommer utifrån, (eller möjligen på att jag har en tendens att vara ute i sista minuten och fungerar dåligt under stress), men tre gånger hittills har jag lyckats klanta till det rejält för mig själv.

Två gånger har jag hoppat på fel tåg i Stockholm, eftersom jag inte lyckades hitta perrongen till X-2000, som visserligen ligger mitt i centralhallen, men är skyltad på ett helt annat sätt än övriga tåg. Det är ganska otrevligt att hamna på fel tåg, dels för att man uppenbarligen har en ogiltig biljett, men också för att man saknar sittplatsbiljett på tågen, som ju oftast är fullsatta kring jul. Ena gången fick jag hoppa av i Hallsberg och andra i Herrljunga, för att invänta närmaste mjölktåg.

Och förra året missade jag snabbtåget i Alingsås med en minut, för att jag glömt handväskan hemma och var tvungen att köra tillbaka för att hämta den. För en gångs skull var snabbtåget exakt i tid, och jag fick hoppa på nästa mjölktåg, som gick en kvart senare, men resan tog 5 timmar istället för 3.

Personalen var dock vänlig och hjälpsam alla tre gångerna, så allt avlöpte väl. (En av fördelarna med att vara gammal, förmodligen)...

Jag åker förstås hundkupé, vilket också har sina sidor. Eftersom varje resande får ha med sig max två hundar, kan det bli väldigt trångt i ett tvåsitssäte, om man har otur. Dessutom ligger hundkupén granne med Bistron, så det är en ständig trafik av kaffetörstande människor genom mittgången. Jag glömmer aldrig den gången en kille hade med sig två Grand Danois, som hela tiden spillde ut i mittgången, så att alla förbipasserandfick klättra över dem. Vilket de faktiskt gjorde, utan större protester. Folk är uppenbarligen tolerantare än normalt i juletider.

I år hade jag dock tur, och var ensam om att ha hund i min tvåsits-avbalkning. Nelly, som är en vänlig själ, fraterniserade med en tatuerad kille med rakad skalle i sätet mittemot, som såg ganska farlig ut, men uppenbarligen var hundälskare.

Och resan avlöpte utan större störningar än 20 minuters försening i Skövde,

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...